Snön, förvandlingen

av Fredrik Hagstedts Medvetenhetsverkstad

Det kom massor av snö – som låg några dagar – och som försvann väldigt snabbt igen. Jag har alltid gillat snö. Snö i fjällen, snö i skogen, men minst lika mycket snö i stan. Fast det senare är ju lite mer villkorat, det ska vara den nyfallna rena vita snön. Allt det bruna slafsklafset som blir efteråt kan jag vara utan, och även de knaggliga isgatorna. Jag vill ju kunna gå snabbt och obehindrat.

Men att gå i nyfallen snö, gärna av det lite torrare luftigare slaget, är ljuvligt, även om det kan bli tungt när det är djupt. Att vara ute när det snöar är också härligt, om det inte är alltför isiga stickande flingor som far rätt in i ögonen. Motståndet i rörelsen, att pulsa fram, är härligt. Och den gnistrande vitheten, ingen mångkultur här inte… fast den är ju egentligen mycket mer än vit – alla möjliga färger reflekteras i den. Den lyser upp i mörkret, och jag gillar särskilt mycket att vara ute och gå i mörker när det snöar. Både i lyktsken, och på obelysta stigar. Jag kan gå länge. Och detta är något jag gillat sen jag var liten. Dessutom har jag alltid passat på – när det snöar, och även när det är snöfall med blåst, går jag ut. Även om det är mitt i natten. Jag bor i Göteborg, så det är bara att passa på de få gånger det händer. Ibland inte en enda på hela vintern – ja, ibland är det ju inte ens vinter på hela året.

Att se allt förvandlas. Det är vackert. Men ännu viktigare för mig, är att höra förvandlingen. Det blir tystare. Plötsligt kan staden, och parker och skogar i närheten av staden, bli som platser långt ut på landet. Upplevelser som annars ligger långt bort uppstår inom promenadavstånd. Snön dämpar ljuden. Jag har inte blivit helt klok på hur mycket, för ibland blir jag besviken över att det inte är så tyst som jag trodde att det skulle vara – vilket förstås kan bero på diverse snöplogar och annat som skrapar gatorna. Men det verkar också som att olika sorters snö dämpar olika mycket. Oavsett det, jag tar chansen att ge mig ut och få uppleva detta tystare ljudlandskap. Och även om det inte alltid är så tyst, så låter allting lite annorlunda. Även bilar på gatorna kan låta spännande. Och förstås mina egna fotsteg, alla dessa sorters knarr och svisch av hopptryckt eller uppskvättande snö.

Annonser