Varberg Listening for Peace

I samband med Varbergs fredssatsning i år, VARBERG CALLING for Peace, har jag drivit, och driver resten av året, ett projekt kallat Varberg Listening for Peace. Jag fick tillåtelse att kalla det så, med visst motstånd, eftersom namnet egentligen var för likt huvudprojektets namn. Men jag argumenterade för att att lyssna efter fred är ett kraftfullare redskap än att ropa efter fred. Det kan man väl tycka vad man vill om – det behövs väl båda sätten, om man så vill både ett maskulint och ett feminint. Och det senare syftar förstås på lyssnandet, men för den skull inte något passivt sådant. Tvärtom brukar jag ju plädera för ett aktivt lyssnande. (Egentligen borde jag väl för att vara konsekvent lyssna efter ett aktivt lyssnande – men det blir för invecklat.) (Eller varför inte? Varför hålla på och plädera?)

Vad handlar nu detta projekt om, då? Jo, att genom en process med lyssningsworkshopar, improvisationsworkshopar och andra – alla dessa workshopar – samt kompositionsarbete och tankearbete forma en föreställning där elever på kulturskolan i Varberg framför mestadels nyskriven musik (av mig) på temat lyssna efter fred, eller lyssna för fred. Mina vänner och vid det här laget trogna samarbetspartners Duo Gelland är också med och spelar – fast inte så överdrivet solistiskt, virtuost. Jag vill mer att de ska vara medspelare och inte minst lyssna på eleverna.

Hur pass mycket själva musiken handlar om temat (lyssna efter fred), får andra bedöma. Min process har handlat om att lyssna in eleverna, hur de spelar, vad de tänker om musik och lyssnande och fred, vad de berättat om den musik vi lyssnat på tillsammans. Men jag kan inte peka på vad som lett till vad, mer än att det tonmaterial vi kom fram till vid en av workshoparna, i maj, genomsyrar mycket av musiken. Och där finns en del ord som sjungs, om att lyssna och andas, och så vidare…

Det är nog snarare så att jag har försökt att lyssna in vad som ska komma på föreställningen i december, den 9 december på Rosenfredsskolan. Just på den skolan hölls en fredskongress 1915, under första världskriget, och det är det man nu firar 100-årsminnet av. Skolans aula är mycket fin, en härlig sal, och den har varit utgångspunkt för skapandet av detta verk. Nu är musiken komponerad, och repetitionerna har påbörjats. Den fortsatta processen handlar om att få allt på plats, och att skapa en bra helhet. Hur åstadkommer vi en storslagen upplevelse för publiken? Återigen handlar det om att lyssna in – och använda de andra sinnena också – och föreställa sig det som ska komma.

Det finns chans att lyssna på simulering av en del av musiken – det låter förstås långt ifrån levande och ”kören” låter bara aaah, inga ord, och så vidare – men med lite fantasi går det att föreställa sig något om upplevelsen… Pröva denna länk om du är nyfiken: Fredrik Hagstedt Varberg Listening – Finale – Simulation

Annonser