Beethoven…

av Fredrik Hagstedts Medvetenhetsverkstad

Seminariet och workshopen på Vetenskapsfestivalen gick bra. Kriteriet för att kalla det bra, är för mig om deltagarna/publiken lyssnade noga. En av kommentarerna jag fick var av det för mig mer ovanliga slaget, att det kändes så avslappnande. Jag hoppas ju att det på sätt och vis alltid kan vara avslappnande, åtminstone fysiskt. Kroppslig avslappning är i själva verket en förutsättning för ett fokuserat lyssnande. Det var hursomhelst glädjande som feedback.

Jag lovade i förra inlägget att återkomma med vad jag valde för musik, och det blev främst sena stråkkvartetter av Beethoven. De innehåller musik som dels fortsätter att överraska mig, dels alltid ger upphov till många sorters upplevelser, och därför är lämpliga i dessa sammanhang.

Jag har prövat en hel del annan musik, och naturligtvis beror det mycket på sammanhanget vad som funkar, men påtagligt ofta är just Beethovens sena kvartetter det jag känner mig säkrast med. Mycket orkestermusik till exempel, leder till mer likartade associationer; och kan på samma gång väcka större motstånd hos dem med någon form av ovilja till klassisk musik, och för andra vara för lättsmält. Orkestermusik har ofta mer ytlighet över sig än kammarmusik – även om naturligtvis bråddjupen kan öppna sig i bägge genrerna. Och vad gäller äldre musik än Beethoven kan den uppfattas som enklare (även om den ofta inte alls är enklare att förstå och ta till sig), medan senare musik kan vara mindre allmängiltig, mer fast i viss sorts värld och så vidare. Beethovens sena kvartetter innebär för mig en utmärkt balans mellan fokuserat innehåll och en känsla av att väldigt mycket är möjligt, att den värld musiken utspelas i är mycket rymlig.

Annonser