Lyssna aktivt – på Vetenskapsfestivalen i Göteborg

Vetenskapsfestivalen i Göteborg äger rum mellan 15-19 april. Jag har fått förmånen att få hålla i två programpunkter, ett seminarium (16 april), och en fördjupande workshop (18 april), bägge med titeln Lyssna aktivt.

Hur vetenskaplig är jag, vad har min metod/det jag har att presentera för akademisk relevans? För att motivera min medverkan i festivalen formulerade jag mig kring detta i höstas. Här kommer delar av det:

Min utbildning i komposition består av två år på Gotlands Tonsättarskola och fyra år på Kompositionsprogrammet på Musikhögskolan i Göteborg. Examen 2003. Jag är intresserad av ett vetenskapligt förhållningssätt och mitt sätt att bedriva lyssningsworkshop har en ingrediens av forskning i sig – men det är mycket mer på det praktiska planet än det teoretiska. Jag har letat en del bland litteratur om lyssnande, men inte hittat så mycket som är klockrent i förhållande till vad jag är intresserad av. På sätt och vis är nog Starka musikupplevelser av Alf Gabrielsson den bok som är närmast det jag söker, och den forskning som ligger bakom den imponerar på mig. Dock handlar den mycket om spontana upplevelser, jag är mer intresserad av framlockade upplevelser, genom att hjälpa människor till gynnsamma omständigheter för att öppna sig för musiken, och bli medvetna om sitt lyssnande. Kommunikationsaspekten, som är något mer generellt än specifikt vid musiklyssning, har kommit på köpet, och intresserat mig mer och mer på senare år. Musiken vill kommunicera något, och för kvaliteten på den kommunikationen är kvaliteten på lyssnandet helt avgörande. Det samma, har jag insett, gäller i samtal människor emellan, liksom i all sorts kommunikation, även om det många gånger handlar om fler sinnen än just hörseln. Ordet ”lyssnande” ska då helst tolkas i vidare bemärkelse, något som omfattar perception med alla sinnen.

Jag har funderat kring olika begrepp för ett bättre lyssnande, till exempel aktivt lyssnande, djupare lyssnande, empatiskt lyssnande. Alla dessa pekar på vad det handlar om, men jag använder olika ord i olika sammanhang.

Jag har inte någon akademisk utbildning i kommunikation eller pedagogik eller liknande. Min grundkompetens är som tonsättare. Att vara tonsättare innebär för mig ett ständigt sökande, forskande, prövande – jag prövar att sätta samman toner, harmonier, rytmer, klangfärger osv på olika sätt. Det som avgör vad jag väljer är många olika saker, men redskapet är först och främst lyssnandet. Jag vill inte påstå att jag är någon superbegåvning musikaliskt, snarare tvärtom, har fått brottas mycket med gehör och stora delar musikteorin. Däremot har jag blivit bra på att förhålla mig till den nivå jag befinner mig på, och göra bästa möjliga utifrån det. Mina kompositioner är ett resultat av en sorts kamp med materialet. Jag har fantasi och flexibilitet för att komponera på många olika sätt, men att få det enklaste att bli riktigt bra upplever jag som den största utmaningen.

Vad gäller att undervisa i lyssnande tror jag min styrka är att jag inte haft lätt själv för det, och funnit sätt att ta mig förbi hindren. Jag växte inte upp med klassisk musik, utan började lyssna på Beethoven mfl vid 14 års ålder och fick verkligen kämpa med att förstå, genom att lyssna om och om igen. Det, och min vilja att andra ska få liknande upplevelser (en vilja som jag haft sen dess), har gjort mig riktigt bra på att förmedla insikter om hur man kan lyssna på nya sätt osv. Jag är också generellt nyfiken på vad andra upplever av ”samma” musik. Och en viktig sak jag lärt mig längs vägen är att låta människor berätta om sina upplevelser först innan jag säger för mycket utifrån min längre erfarenhet. Jag vill visa på ett gott exempel vad gäller att lyssna på andra.

Annonser