Är musik meningsfullt?
Jag håller på med en research kring meningsfullhet och pengar. Jag läser och intervjuar, och får en mängd olika perspektiv på ämnena. Av för mig naturliga skäl hamnar fokus på meningsfullhet, även om jag vet att pengar är viktiga för att ge förutsättning för meningsfullhet. Men långt ifrån det enda som krävs.
Allt detta inflöde av tankar leder förstås till en hel del inre funderingar. Jag har fått ett redskap, att söka efter hur meningsfullt olika saker känns. Det är inte enda kriteriet för om jag ska göra dem, men ett viktigt sådant. Och framförallt, om något jag gör eller ska göra känns mindre meningsfullt, vad beror det på? Är det i sig mindre meningsfullt, eller är det sättet jag gör det på, eller är det så att jag inte hittat meningen i det, för att jag inte reflekterat, och sökt den?
Alltså, att lyssna eller känna efter mening. Faran finns alltid att jag upptäcker att något är meningslöst, och att jag hittar på olika smarta skäl till varför jag inte ska göra det. Hellre ska jag då ta itu med meningslösheten, ifrågasätta den, och står den fast, inte kalla den något annat.
Det finns saker som är värdefulla för både mig och andra, men som inte känns meningsfulla för mig att göra. Då kan det värdefulla vara skäl nog. Det går inte att kräva av livet att allt ska kännas meningsfullt. Men det går att kräva av sig själv att bli mer medveten om vad som är vad, och på lång sikt sträva efter att öka meningsfullheten. -På samma sätt som det går att sträva efter att på lång sikt öka sina inkomster. Med lång sikt menar jag någonstans bortanför nuet – det där svåra att stå ut med att inte få omedelbar belöning för sina ansträngningar.
Som tur är har jag kunnat konstatera att lyssnandet är bland det mest meningsfulla jag kan syssla med. Att lyssna på andra, på musik, på naturen, på mig själv. Det är långt mer än hörseln jag använder, men för mig är det ändå relevant att säga lyssna, för det är nog ljuden i sig som jag uppfattar som det som starkast bär fram kommunikationen. Nå, i musik, i varje fall, det är väl uppenbart. Musiken må förmedla en väldig massa känslor, och tankar med för den delen, men utan ljuden, de fysiska vibrationerna i luften (och genom annan sorts materia) skulle väl ändå inte det andra nå fram?
Att lyssna på musik upplever jag som meningsfullt – främst när musiken ger mig tillräckligt med intressant motstånd, inte nödvändigtvis för att den är ”svår” i allmänhet, utan för att den bjuder en utmaning i förhållande till min förmåga. Det kan vara musik som är mycket emotionell – där kan utmaningen för mig vara att till fullo uppfatta känslorna, något som inte är så självklart för mig.
Men är musiken i sig själv meningsfull? Det är något jag börjat fundera mer på – och som egentligen är i linje med andra funderingar jag haft länge. Och det ska jag fundera mer på. Men viktigare är trots allt för mig att själva lyssnandet är meningsfullt, det vill säga mitt aktiva förhållande till musiken.