Jag har blivit inbjuden till Konstnärernas Kollektivverkstad i Göteborg, för att hålla fem stycken seminarier i musiklyssning. Hittills har jag hållit två, och det har varit mycket givande. Inte minst förberedelsearbetet inför varje seminarium är mycket lärorikt. Det finns så mycket musik jag vill presentera… Att välja och att välja bort, det är utmanande.
Att välja vilken musik jag ska lyssna på… hur noggrant ska jag välja? Är det viktigt vad jag väljer att lyssna på? Är det viktigare än hur noga jag lyssnar? Nå, båda är väl viktiga, valet av musik och uppmärksamheten jag ger den.
Det finns verk som många funnit viktiga, och som därför spelats mer och därför blivit ansedda som ännu viktigare. I stort sett gäller väl ”sanningen” att si och så många ___ kan väl inte ha fel – fast å andra sidan växlar ju modet över decennierna. Vissa som är självklara storheter idag var inte det när de levde eller under lång tid därefter, andra var berömda under sin tid men är bortglömda idag.
Generellt kan man väl därför säga att det är lättare att välja ”rätt” musik vad gäller den som är äldre. Av det nyskrivna är det svårare att veta vad man ska välja. Vad är värt att lägga sin tid på – om man nu inte har all tid i världen?
Nå, det är roligt och intressant att hålla seminarier i musiklyssning för människor som arbetar med visuella konstarter. Det finns beröringspunkter och det finns olikheter mellan konstformerna. Översättningarna, försöken att förstå genom metaforer, kan bli spännande. Musik är det former i tiden, till exempel, till skillnad från bildkonsten, som är former i rummet? Eller finns det lika mycket tid lagrad i en skulptur eller målning? Vad är mest levande, vad är konkret? Vi har bara nosat på dessa frågor, mycket tack vare att jag haft så mycket musik att spela upp. Inför fortsättningen kanske jag ska ge mer utrymme åt reflektioner utanför musiken. Hittills har jag låtit alla berätta om upplevelserna av musiken. Men vad finns bakom, bortom, innanför, utanför?
Och det viktigaste är, oavsett vilket stycke jag väljer att lyssna på, att inte ge mig utan lyssna igen och igen, djupare och djupare, och komma åt känslorna, och kanske visionen som ligger bakom verket. Det ska jag göra mer i kommande seminarier. Det är ju det allt handlar om.