Tystnaden

Nästa seminarium jag håller på KKV i Göteborg handlar bland annat om tystnaden. Vad ska jag välja ut för musik till det tillfället?

En del av förberedelsearbetet inför seminarierna är att lyssna in den musik som ska presenteras. Nu får jag lyssna på tystnad – om jag nu finner den.

För vad är egentligen tystnad?

Ska vi kräva att det är absolut tyst för att kalla det tyst? Isåfall är det ju i princip aldrig tyst, och då blir ordet inte användbart. Men som relativt begrepp då, vad är tillräckligt tyst för att kallas tyst?

Vilka ljud kan vi tillåta och ändå kalla det tyst?

Vilka ljud skulle vi aldrig acceptera om vi vill ha tyst?

Jag ser tystnaden som en grundförutsättning för musik. Först behöver det vara tyst – då finns plats för musik.

Retorik i musik

Retorik är ett redskap för kommunikation, att underlätta kommunikationen.

Kommunikation innebär att någonting förs över från en part till en annan. Inte bara att någon säger något, utan att den andre också uppfattar det. Kvalitativ kommunikation innebär att de involverade parterna sänder och mottar informationen, samt uppfattar, bearbetar och påverkas av den. I ett samtal blir detta tydligt när person B lyssnar på person A och svarar något som är relaterat till vad denne sa, och vice versa. Alltså inte att personerna håller varsin monolog som den andre inte lyssnar på.

Vad gäller musik så är kommunikationen måhända något svårare att förstå. Men egentligen är det inte så konstigt. Musiken är person A, och lyssnaren person B. B lyssnar uppmärksamt och tar in vad A säger. Istället för att säga något tillbaka, lyssnar B ännu mer uppmärksamt, påverkad av vad A redan sagt. Denna speciella uppmärksamhet påverkar lyssnandet och det musiken säger blir mottaget med ytterligare förhöjd uppmärksamhet. Lyssnaren börjar förvänta sig saker, och blir därför ofta överraskad, när musiken tar en oväntad vändning.

Retorik handlar om hur man börjar, fortsätter, och slutar. Det handlar om att upprepa vissa viktiga saker, säga dem tillräckligt många gånger för att de skall framstå som viktigare än andra, men inte för många gånger så man blir uttråkad. Då gäller det att variera, överraska, för att väcka åhöraren. Allt detta är högst tillämpbart på musik. Mycket musik använder detta redskap hela tiden, fast med rejält olika mängd överraskningar. Det finns musik som så att säga överraskar hela tiden – vilket snabbt inte blir överraskande, utan bara uppfattas som förvirrat… eller som egen stil som kan uppskattas av andra skäl.

Eftersom kommunikation som sagt innebär inte bara att säga något, utan också att detta ska uppfattas, är det till stor nytta för kommunikation att lära sig att lyssna.

Retorik är ett redskap för kommunikation. Att förstå hur retorik fungerar underlättar därför kommunikationen.

Musiklyssningsseminarier

Jag har blivit inbjuden till Konstnärernas Kollektivverkstad i Göteborg, för att hålla fem stycken seminarier i musiklyssning. Hittills har jag hållit två, och det har varit mycket givande. Inte minst förberedelsearbetet inför varje seminarium är mycket lärorikt. Det finns så mycket musik jag vill presentera… Att välja och att välja bort, det är utmanande.

Att välja vilken musik jag ska lyssna på… hur noggrant ska jag välja? Är det viktigt vad jag väljer att lyssna på? Är det viktigare än hur noga jag lyssnar? Nå, båda är väl viktiga, valet av musik och uppmärksamheten jag ger den.

Det finns verk som många funnit viktiga, och som därför spelats mer och därför blivit ansedda som ännu viktigare. I stort sett gäller väl ”sanningen” att si och så många ___ kan väl inte ha fel – fast å andra sidan växlar ju modet över decennierna. Vissa som är självklara storheter idag var inte det när de levde eller under lång tid därefter, andra var berömda under sin tid men är bortglömda idag.

Generellt kan man väl därför säga att det är lättare att välja ”rätt” musik vad gäller den som är äldre. Av det nyskrivna är det svårare att veta vad man ska välja. Vad är värt att lägga sin tid på – om man nu inte har all tid i världen?

Nå, det är roligt och intressant att hålla seminarier i musiklyssning för människor som arbetar med visuella konstarter. Det finns beröringspunkter och det finns olikheter mellan konstformerna. Översättningarna, försöken att förstå genom metaforer, kan bli spännande. Musik är det former i tiden, till exempel, till skillnad från bildkonsten, som är former i rummet? Eller finns det lika mycket tid lagrad i en skulptur eller målning? Vad är mest levande, vad är konkret? Vi har bara nosat på dessa frågor, mycket tack vare att jag haft så mycket musik att spela upp. Inför fortsättningen kanske jag ska ge mer utrymme åt reflektioner utanför musiken. Hittills har jag låtit alla berätta om upplevelserna av musiken. Men vad finns bakom, bortom, innanför, utanför?

Och det viktigaste är, oavsett vilket stycke jag väljer att lyssna på, att inte ge mig utan lyssna igen och igen, djupare och djupare, och komma åt känslorna, och kanske visionen som ligger bakom verket. Det ska jag göra mer i kommande seminarier. Det är ju det allt handlar om.